mirja

självkänsla. självförtroende. självrespekt. självinsikt. självdistans. självcentrering.

i flera år har jag försökt reda ut självkänsla- och självförtroendebegreppen. tror jag fattar. har länge nog haft bra självförtroende; dvs jag tror att jag klarar av allt jag vill göra och tar mig för. har alltid haft bra betyg, fått extrajobb, helt enkelt den där känslan av att allt är möjligt. självkänslan är en helt annan grej. känslan av att jag har ett värde i mig, som ingen annan kan ta ifrån mig eller påverka. att jag har rätt att vara glad och lycklig och inte påverkas av andras åsikter om mig. det har jag tränat det senaste året och det har gått bättre och bättre. känner inte längre att jag behöver utgå från att alla nya människor jag träffar hatar mig och ser ner på mig. och det är väl ett framsteg :) men jag kan säkert göra mycket mer. är det verkligen en klyscha att ingenting hjälper av att fly från sina bekymmer? kan inte det vara en väldig boost för självkänslan att se att man klarar av en ny mijlö, lära känna nya människor och se på saker ur nya perpektiv? jag är nog för att fly. och för att till viss del förtränga. ältning inget bra, tid bra.

det här med självrespekt då? för det mesta har jag stor respekt för mig själv. hatar att bli tillsagd vad jag ska göra eller att bli "nedtittad" på. men när det gäller kärlek och sånt är det en annan grej. det märkte jag för nåt år sen. var helt förkrossad för jag kände att jag inte fick respekt, men ändå hade jag inte tillräcklig respekt för mig själv för att ta mig igenom det, eller ur det, utan nästan förnedrade mig själv. den här gången (...) ska jag försöka klara av det bättre. jag vet att jag är bra, att jag är värd nåt, att jag har respekt för mig själv och kan inse att nåt är över. måste ha tillräcklig resepkt för mig själv för att acceptera och gå vidare.

självinsikten måste jag jobba med. att veta vad jag känner och vad jag vill. att inse vad som är bra för mig och vad som inte är värt att satsa på. vad jag klarar av och inte. vad som bara är destruktivt och vad som utvecklar mig. mcyket lär jag mig väl av att prova på. svårare så, men mycket bättre. måste uppleva det själv och göra misstag för att fatta vad som gäller tror jag. självdistansen är det oftast inget fel på när jag pratar med folk. det är när jag kommer till mig själv som den oftast inte vill infinna sig. är trött på att ta mig själv på så stort allvar, att inte ta risker. det ska det nog bli ändring på.

självcentreringen, here i come.