mirja

slapp påsk. men jag har åkt skidor! bra snö faktiskt. har också tagit lite promenader med anna-lena. och shakat loss på schlagergolvet på stadshotellet i hedemora på påskafton. det var grejer. men nu är jag back in sthlm.

läste klart snabba cash häromdagen. spännande. undrar hur mycket han har baserat på verkliga personer. typ jet-set carl och dom andra stureplanskidsen. boken var faktiskt riktigt bra. såg att dom skulle filmatisera den snart. nu har jag börjat på män som hatar kvinnor av stieg larsson. får se hur det blir att läsa första delen när jag redan har läst den andra.

fick en bok av mocki och staffan i påskpresent. den verkar jättespännande. är skriven av kirsti malterud som är professor i allmänmedicin i bergen och har har forskat i genusmedicin. mina föräldrar hintar gång på gång vad de vill att jag ska göra... dom tom betalar min biljett när jag ska till linköping om nån vecka. men det känns bara dumt att fortsätta plugga nu. varför göra nåt jag inte har lust med nu? jag är ganska säker på att jag vill det senare, men jag känner inte att jag har bråttom. på nåt sätt tycker jag det är skönt att jag har nåt att komma tillbaka till sen. jag ska ta uppehåll tills jag känner mig motiverad att fortsätta läsa. och det är nog inte i höst.

får se vart jag tar vägen i höst. uppsala kanske? eller frankrike. eller längre bort. pengarna avgör nog. visst, kanske blir ett trassel om man flyr från saker som david skrev, men ibland kanske man behöver komma bort för att få reda ut lite knutar och få ordning och distans till andra svårigheter. det som tedde sig som en kluster hemma kanske visar sig ha en jätteenkel lösning bara man får perspektiv på det. jag behöver ju inte förtränga bara för att jag har bytt miljö, istället kanske jag kan få kraft till att reda ut saker och inse att vissa saker har fått för stora proportioner hemma.

det kommer jag väl märka om nån månad. ser framför mig ett skräckscenario. att jag sitter ensam i mitt rum på andra sidan jorden och inte har hittat några vänner, inte alls känner mig upplyft av mijlöbytet och att allt fuckar upp sig med mötet med sandra. men då kanske jag växer av att ta mig igenom det ensam... blir förresten så irriterad på människor som säger så. att allt kommer att bli bättre bara jag ger det lite tid eller att jag växer som människa av att saker går fel och allt det där. hjälper verkligen inte när man sitter där totaldeppig. man behöver få känna sig totalnere ibland och bara acceptera att man mår dåligt. sen helt plötsligt märker man att man mår bättre och har vuxit och allt sånt. jag har bara ibland svårt att ta till mig smarta saker folk säger. det är väl det där med att man måste ha upplevt det själv. ta tex tisdagarna med morrie. morrie ligger där döende med als och kommer med den ena klokheten efter den andra. visst det är jättesmart. lev i nuet, ta hand om dem du älskar, jobba inte för mycket, var inte rädd för dina egna känslor, ta vara på livet. jag fattar. men jag måste få upptäcka det själv för att ta till mig det. måste nog se att det gäller även på mig.

imorgon börjar nya kursen i kvinnohistoria. och jag ska deklarera. sen sticker jag till uppsala på onsdag.