mirja på resa

En modell av olympiastadion

I onsdags tog jag ledigt på eftermiddagen för att hinna med lite turistgrejer. Tänkte först åka till arkeologiska muséet, men vädret var så fint så jag begav mig ut till olympiastadion. Helt fantastiskt utsikt från tornet! Vilket, fick jag reda på under min guidade tur av arenan, inte blev färdigt förrän 11 år efter dom olympiska spelen. Och om man skulle bygga en trottoar med all betong som finns i det olympiska området skulle man kunna promenera på den från Montreal ända till Miami. Arkitekten tyckte tydligen väldigt mycket om betong. Fast han hade inte koll alls på det kanadensiska klimatet så taket klarade inte av all snö. Så man fick byta det. Och nu ska man tydligen göra ett tredje tak för det andra är så dyrt i drift.

Den här veckan har jag också varit på en föreläsning med en kanadensisk man som jobbat en massa år för Medecins sans Frontières och en annan föreläsning med Tadataka Yamada som är ansvarig för the Global Health Program för Bill and Melinda Gates Foundation. Inspirerande. Och igår sprang jag med en infektionsläkare hela dagen på sjukhuset i Verdun. Det är ändå roligare än ortopedi. Men utmattande. Tur att Fabrice och Patrice bor i verdun. Efter en heldag med infektionskonsultationer fick jag krypa upp i deras soffa och äta pizza och dricka Fabrices underbara cosmos :-)

Men nu är det bara EN HELG kvar! Och inte ens det! På söndag åker jag hem! Trååååkigt. En månad är alldeles för kort tid.

En väldigt lättklädd man underhåller oss i kön till teatern. Det var minusgrader ute.

Som avslutning på Halloween-helgen bjöd Fabrice med oss på en visning av Rocky Horror Picture Show. Kvällen började med poutine på La Banquise (tror jag är färdig med poutine för denna Kanada-vistelse nu) och avslutades 4 på morgonen på en teater i Mile End. Helt sjuk upplevelse.

Dom allra flesta besökarna var utklädda till typ transvestiter eller var bara allmänt porriga. Sen var det skådepelare på scenen som mimade till allt som hände i filmen på skärmen bakom dom och samtidigt en speakerröst som kommenterade filmen. För det mesta var det minst två av dom på scenen som låtsades ha sex. Som om inte det var nog stod alla i publiken upp och skrek och sjöng med och kastade ömsom ris, ömsom toasts eller sprutade vatten på varandra beroende på vad som hände i filmen. Jag hade ris ungefär överallt när jag kom hem. En riktig Montreal-upplevelse.

Ända sen i torsdags har stan varit full av utklädda människor. Inget konstigt alls att möta ett antal super marios, stålmän eller bob the builders på väg hem på kvällen. Med en peak lördag kväll. Då begav vi oss ut. Jag som Batman, Rebecca som en tysk öltjej, Andre som ett glas öl, och Nadia och Denyese som things från en dr seuss-bok. Alla var verkligen utklädda, vilken bar eller klubb man än gick till. Vi hade jätteroligt!

Förra året var vi hela gänget på Maison du Jazz kvällen innan bröllopet. Nu gjorde vi favorit i repris. Men tyvärr utan Marika denna gång.