mirja på resa

Var såklart tvugna att äta poutine. Hur gott som helst. Men det kanske var för att jag inte hade ätit på nio timmar för att jag inte hade haft tid att äta lunch på sjukhuset. Saknar dom svenska fikarasterna! På vägen till La Banquise lyckades jag ha sönder två paraplyn. Har aldrig varit med om att det blåst och regnat så mycket. Sen hade jag sönder Kies paraply också. Tre på en dag måste vara nåt rekord. Kie och jag gick på Otto Dix-utsällningen sen. Han hade gjort en massa tavlor med nakna prostituerade kvinnor och en del porträtt på högt uppsatta män. Vi tyckte det hade varit kul att se en massa nakna män också, men det tyckte tydligen inte Otto. På kvällen gick vi på en konsert. Kies lillasyster går på McGills musiklinje och spelar fiol och hennes sinfonietta spelade med en superduktig solo-fiol-kille som hette Jonathan Crow.